Visdom och oförnuft

Vad är det för tid vi lever i? Britterna lämnar EU. ISIS planerar nya terrordåd. Flyktingströmmen tilltar, våldet ökar, klimatkrisen förvärras och alltfler får cancer. Vi ser ungdomsarbetslöshet, fler kärnvapennationer, vi-och-dom-retorik, och nya ledare som bygger sin kampanj runt folkets osäkerhet inför framtiden. När jag tänker på det går det rysningar genom kroppen.

Men jag har goda nyheter! Det finns nämligen minst två sidor av saken. Mark Twain skrev det bäst i boken Två städer:

”Det var den allra bästa av tider och det var den allra värsta. Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid.”

Boken kom ut redan år 1859 men det är väl precis så det är idag också.

Visdomen säger att risken att du och jag skulle drabbas av ett terrordåd är minimal. Den är så liten att den ur ett riskperspektiv inte borde oroa oss det minsta. Det finns andra aspekter av det, men risken att du drabbas är låg.

Oförnuftet säger att kända risker är okej, såsom att sätta sig i en bil eller att korsa en väg. Men en okänd risk, till exempel ett terrordåd som inte går att förutse eller parera, det borde vi ligga sömnlösa hela nätter och oroa oss för.

Visdomen säger att vi blir alltmer jämlika och att människor historiskt sett aldrig har sett på varandra med större förståelse. Trots bakslag går det åt rätt håll.

Oförnuftet säger att domedagen är nära förestående, allt faller, och det enda sättet att motverka det är att skylla på andra och isolera oss från omvärlden.

När saker har en tendens att bli så där oförnuftiga och framtiden så omöjlig försöker jag tänka på öppningsmeningarna av Mark Twains Två städer. Han har ju så rätt! Jag tar det med mig när jag läser nyheter och försöker hänga med i vad som pågår i vår omvärld. Det finns visdom, men alltför mycket oförnuft.

Det är så lätt att låta oron för allt skrämmande som sker där ute göra oss oförnuftiga, helt enkelt för att rädsla för det okända ligger i våra gener. Framtiden har därför alltid skrämt slag på oss. Även när allt är frid och fröjd tänker många: ”Nu är det bara en tidsfråga innan det händer något.” Hur visa vi än vill vara verkar oförnuftets domedagsprofetior ingå i vårt DNA. Det är som att vi bara väntar på nästa finanskris eller när vi ska bli lämnade av vår partner.

Men ska vi orka leva och verka för en bättre värld fungerar det inte att bara svartmåla framtiden. Visst finns det mörka moln i horisonten, men bortom dem finns en blå himmel. Se det som det är men gör det inte värre än det är. Det är oförnuft att bara fokusera på det ena. Det är både den bästa av tider och den allra värsta. Visdom är att se både och, men också att göra vad vi kan för att visdomen vinner över oförnuftet, så att det här verkligen blir den bästa av tider. Precis som det här kan bli den bästa och visaste av somrar.