En papperstiger?

Har du varit rädd för något och sedan upptäckt att det inte var särskilt mycket att vara rädd för? Att du oroade dig i onödan, eftersom det du trodde var obehagligt, eller farligt, inte alls visade sig vara det.

Då har du råkat ut för vad kineserna kallar en papperstiger. Det ser skrämmande ut, men är ofarligt.

I lördags gick jag och min brorson Joakim till Gröna Lund. Han gillar att åka Insane och Uppskjutet. Jag följde med. När vi spändes fast på Uppskjutet kände jag mig rädd. Ofta gör man det när man inte riktigt vet vad som ska hända och därmed blir hela kroppen på helspänn. Det var en papperstiger.

Andra gången vi åkte den kände jag inte alls samma oro. Jag kunde till och med njuta en aning.

Varje gång jag oroat mig i onödan, blir jag både lättad och irriterad. Lättad över att det inte var så farligt, och att jag genomförde det, men också lite irriterad över att jag lagt energi på ett hjärnspöke.

Kanske har du något framför dig idag, eller den här veckan, som du gått och gruvat dig för. ”Hur ska jag klara detta?” och ”Tänk om det går åt skogen?” eller ”Jag är inte stark nog att orka det här.”

Då vill jag påminna dig om alla gånger du klarat liknande utmaningar. Minns alla saker du lyckats tråckla dig igenom. Låt dig inte skrämmas av det som ryter högt, men som saknar tänder och har klorna indragna. Det ser ofta värre ut än vad det är, och skulle det behövas växer du med uppgiften. Huruvida något är svårt eller lätt, övermäktigt eller görbart, har väldigt ofta med hur du ser på saken.

Det är inget märkligt att oroa sig för verkliga faror, men fråga dig först: Är det bara en papperstiger?

Att göra en Bob Hund

Det finns ett rockband som heter Bob hund. De bildades år 1991 och har sedan dess erhållit många trogna fans. Första gången jag hörde talas om dem var med låten ‘Nu är det väl revolution på gång’.

De kunde nog ha fortsatt med sin framgångsrika indierock och sina sprudlande liveshower, men den 6 juli år 2013 hände något. Bandmedlemmarna auktionerade helt sonika ut sina instrument och sade samma dag upp replokalen. Nu hade de ingenting längre. Inget att spela på, ingenstans att vara. De stod på noll och det var meningen. Inget att falla tillbaka på, inget att försvara. En chans till nystart.

Det finns företag som gjort något liknande. Varje medarbetare, och även cheferna, har fått gå till anställningsintervju på sitt jobb igen för att se om man alltjämt är rätt person för arbetsbeskrivningen.

Det kan vara befriande att göra en Bob hund. Särskilt om det förflutna slagit tillvaron i bojor och börjat hämma kreativiteten. När gamla meriter stör. Det finns människor som av den orsaken har brutit upp pålarna och flyttat till ett annat livstempo. Några har rivit sitt manus och börjat om med ett tomt ark.

Vad skulle hända, tror du, om du inte längre hade något att behöva leva upp till? Om du skulle rycka upp allt med rötterna, vad skulle det innebära? Tänk att auktionera ut allting. Det behöver inte bli så dramatiskt som att starta om helt på ny kula. Det kan handla om att rensa i röran, eller öppna fönstren och vädra ut, men även om förändring som händer just nu i ditt liv sker på ett ofrivilligt och smärtsamt vis, kan det längre fram visa sig att det mynnade ut i en uppfriskande omstart. Såsom för Bob hund.