Vin tips till helgen

Jag vill tipsa om ett gott vitt vin som jag drack i helgen i Göteborg.

Ett Italienskt aptitretande och elegant vin med toner av lime och svartvinbärsblad.

Expressen ger 5 getingar liksom jag

139 kr

Trevlig helg!

Jobba säkert!

CH har full rulle i produktion och då är det lätt hänt att man tar genvägar och större risker än man skulle gjort under lugna och mer ordnade former. Man skall bara…

Det är nu man måste tänka extra mycket på att göra rätt och fokusera på skydd och säkerhet, även om man ligger pyrt till mot körplanen. Vi har visserligen haft en del tillbud och olycksfall under våren, men tack och lov av lättare karaktär. Vi har ju samma risker som många andra industriföretag, men jämfört med livet utanför våra företagsgrindar är verksamheten ändå relativt säker. Vi skulle nog behöva vara lika riskmedvetna i tex trafiken som vi är på jobbet. Eller som min min gamle finska arbetskollega på Scania uttrycket det i omklädningsrummet för många år sedan: ”Jag förstår inte varför alla har så pråttom hem från joppet. Det dör ju fler människor hemma än på arpetet!”. Han hade själv mirakulöst överlevt både ett och annat hjärtproblem hemmavid.

Jobba säkert och var försiktig även på hemmafronten!

programmering

Nu har vi offline programmerat ett nytt jobb i vår svetsrobot.

En av våra svetsrobotar kan svetsa artbetsobjekt upp till 250 kg.

Vad är viktigt?

Jag började redan som ung tänka på det här med att leva. Jag förstod inte konceptet att dö, hur skulle man kunna göra det, men jag insåg tidigt att det bara skulle bli en chans att göra något av livet. Som följd har jag rätt ofta lyckats få saker jag anser viktiga gjorda. Frågan är bara: Vad är viktigt?

I lördags anordnade jag en stor pingisreunionfest i Stockholm. Folk åkte från hela Sverige för att återse sina gamla bordtennisantagonister och kompisar som de mött vid borden för 25 år sedan.

Det är inte första gången jag ordnar fest. Jag njuter av att samla ihop vänner från förr. Det som slår mig varje gång, och i lördags blev inget undantag, är hur alla trivs i gemenskapen, och hur fint man tycker det är att någon tar tag i det. Det fascinerande är att inte fler av oss gör det. Vad beror det på?

Det är som att medvetenheten om att tiden är utmätt aldrig riktigt får fäste hos vissa. Den sortens medvetenhet som frigör tid till det som verkligen betyder något och låter annat hamna längre ned.

Ju äldre du blir, desto mindre vill du längta dig bort, eller hur? Du har inte tid med meningslösa möten längre, med nonsensprat och trista tillställningar. Insatsen blir allt högre och det är det fina med ökad livserfarenhet. I lördags, på balkongen med utsikt över hela Stockholm – i nostalgiska samtal mixade med pingismatcher och hjärtliga gapskratt – stod ingen och önskade sig någon annanstans. Alla förstod att det var en unik afton. Vi deltog för att gammal vänskap faktiskt är viktigare än man tror.

Vad är viktigt för dig? Alltså inte bara just nu, utan i livet. Det är svaren på den sortens spörsmål som formulerar en livsfilosofi. Om du ofta tackar ja/nej till saker som du sedan ångrar, ta frågorna till hjälp.

Är du Hugo Rask?

I Lena Anderssons prisade bok Egenmäktigt förfarande vaknar huvudpersonen Ester Nilsson upp hemma hos Hugo Rask. Han har redan gått, när hon får syn på en tidningshög av flera år gamla exemplar av artiklar och essäer som han inte orkat läsa just ännu, men som han sparat till senare.

- En dag skulle han få kraft att orka det han nu inte förmådde. Han sköt upp saker och drömde om tillståndet då allt skulle vara annorlunda.

När Ester funderat vidare på vad den där tidningshögen av uppskjuten läsning stod för, tänker hon:

- Livet bestod bara av eviga små nu då man inte orkade göra det man ville göra. Det fanns inget senare, ty även senare skulle bli ett nu utan ork.

Visst är det fint med böcker som är så vackert utmejslade, så välformulerade och insiktsfulla att läsaren lämnar ifrån sig dem som en något klokare människa. Så kände jag med den här.

Det finns inget enklare än att skjuta upp. Vem som helst kan bordlägga ett ärende. Till slut blir man som den där dyngbaggen jag sett i naturfilmer, som rullar sin stora boll av gammal dynga framför sig.

Vi har väl alla lite av Hugo Rask i oss. Det är en optimistisk tanke, men risken finns att högen av allt som vi skjuter upp – liksom för dyngbaggen – även skymmer sikten framåt. Det kanske är dags att rannsaka dig själv: Nu eller aldrig. Om inte nu – när? Det riktiga livet, det du väntar på, sker just nu.