Konsten att inte ge råd

Det började i höstas med att en av mina vänner hörde av sig. Han var i en knipa. Vi började prata och jag gav direkt förslag till lämpliga lösningar. Redan här hade jag glömt en av coachingens principer:

Berätta inte för andra hur de ska göra, för det vet de bäst själva. 

Det blir lätt så när det är någon du känner. Man pekar med hela handen: ”Gör så här, så blir det bra!” Jag hade gått igenom något liknande tidigare, och då blev det ännu svårare att hålla mig ifrån att ge råd. Vad är det för fel på att ge råd, tänker kanske du? Näe, det är inte alltid fel, men tänk så här:

Ge bara råd om du är expert. Ge bara råd om personen ber om det, och knappt ens då.

I måndags satt vi så och åt middag. Det var en mycket trevlig middag. Så kom vi in på knipan han satt i, som alltjämt inte var löst, och jag fortsatte pumpa ut råd. Kanske var jag lite tuffare än vanligt.

Morgonen efter kom ett sms. Han hade inte sovit något, tankarna snurrade, han var konfunderad. Det var då jag äntligen förstod vad jag höll på med. Med rätt sorts frågor hade han fått hjälp att reda ut sina tankar, sätta ord på dem och fått en bättre struktur i hur han skulle gå vidare. Nu haglade råden från höger till vänster och det lämnade honom sömnlös och jag förstod äntligen. Jag ville väl, men…

Det räcker inte att vilja väl. Det gäller att veta vad man sysslar med.

Jag borde ha givit mig själv rådet att faktiskt lyssna istället för att vara så snabb med de rätta svaren. Det blev en påminnelse att inte bara lösa människors problem, utan hjälpa dem att lösa dem själva.

MICHAEL JACKSONS MÅL

Det är en vanlig morgon på jobbet år 1982 när Elsie kommer in för att städa hotellsviten på 24:e våningen. Skillnaden mot normalt är att den som checkade ut timmen tidigare var Michael Jackson.

Elsie gör sin vanliga rutin. Byter sängkläder, puffar kuddar och dammsuger. Det är inte förrän hon kommer in i badrummet hon ser något hon aldrig ska glömma. Det står något på badrumsspegeln.

Michael Jackson vet vid det här laget att han har skapat ett album utöver det vanliga. Han vill nu att ‘Thriller’ ska sälja mer än någon annan skiva i världshistorien, och han har en siffra i huvudet. Målet som snurrar i Michaels huvud, och som han skriver upp överallt; på lappar, kvitton och även på badrumsspeglar, är något som ingen artist lyckats med tidigare. Det här skulle göra honom odödlig.

Vad Elsie finner på spegeln i det där badrummet, skrivet med rött läppstift, är siffran 100 000 000.

Ett hundra miljoner album var det som gällde. Barriärer skulle brytas och gränser sprängas. Varje morgon när Michael Jackson klev upp visste han vad som gällde, nämligen allt som låg inom hans- och teamets påverkan för att komma närmare den där siffran. Målet stod överallt, gick inte att missa.

Nu är ett uppskrivet barriärbrytande mål ingen garanti för måluppfyllelse, men det är en väldigt bra start. Om det målet dessutom börjar finnas med dig överallt blir det snart en del av dig. Skriv upp det på olika ställen vart du än kommer, så påminns du om det både när du skriver det och när du ser det.

Thriller sålde över 110 miljoner ex och är världens mest sålda album. Vad står det på din spegel?

Ett steg till

Något fick dig upp ur sängen idag. Vad var det? För dig kan det ha varit av plikt. Eller av ren vana. Kanske något du inte funderade särskilt mycket på, du klev upp direkt för att det är så du alltid gjort.

Du kanske är en av dem som vaknar till fågelkvitter. En med saker att se fram emot. Med en uppgift. Grattis, säger jag i så fall. Ta vara på den känslan och njut av att du har så mycket som går din väg.

Men så finns också alla dem som får ta ett steg i taget, med små segrar följda av två kliv bakåt, där att bara komma upp ur sängen hamnar på pluskontot. Jag talar om dom som idag får utkämpa ännu en strid. Striden mot smärtan, mot uppgivenheten, mot rastlösheten, mot livsledan, eller stressen.

Jag vet inte hur din dag ser ut. Kanske är du på väg till jobbet nu. Det är många tvära kast på dagens arbetsplatser. En del klarar av det, men vi vet också att förändringstempot tär på många människor.

Alla klarar inte, eller vill inte, hänga med på allt som sker. Alla orkar inte att ständigt vara på tårna och ligga i framkant, för de har fullt sjå att orka överhuvudtaget. De orkar ett steg i rätt riktning. Sen ett till.

Är du chef, ta extra väl hand om dem med en kvarnsten runt halsen, som tappat det önskvärda drivet, men som ändå lyckats formulera ännu en anledning att gå emot instinkten att ligga kvar. Denna anledning som varje gång måste utvecklas till något större än allting som argumenterar för att ge upp.

Min uppmaning till alla dem, är att sträcka på sig. Din prestation är större än många andras. Du vann en inre seger. Du bestämde dig för att ta ett steg till. Ett steg blir snart flera steg. Du gjorde det igen!