Man lär så länge man lever…

Jobbade sent i kväll och tog en runda i verkstan för att prata lite med kvälls-skiftarna. På vägen tillbaka till kontoret kom jag på att jag skulle lägga ett par färska månadsbrev i matsalen. Jag vänder och genar i vanlig o-ordning genom en korridor, som brukar funka så bra. Hann nästan in i matrummet när larmet gick.

Herre jäv… vilket oljud!

Kändes inget vidare, men man kan ju skratta åt eländet efteråt. Jag lyckades dessutom tajma påringningen perfekt, då våra inhyrda blästerkillar satt i matrummet och pustade ut när huligan-sirenen plötsligt drog igång. De kom ut fortare än kvickt vill jag lova! Lätt chockade och med galopperande tinnitus återgick de så småning om till sitt plötsligt ganska lugna kvällsarbete i blästern.

Så har man lärt sig något idag också.