Readyness Review genomförd

Då har vi genomfört första steget mot en certifiering enligt ISO TS 16949. I måndags (26/1) hade vi besök av DNV GL. Vi gick igenom delar av vårt verksamhetssystem (CHIPS) för att granska våra styrplaner, MSA, FMEA, interna revisioner, m.m. Vissa saker måste vi arbeta vidare med och andra ser bra ut. Vi har mycket kvar att göra till certifieringsrevisionen, men nu vet vi i alla fall hur mycket! Det är bara att fortsätta med det vi påbörjat och jobba vidare på den ”linjen”.

Ny härlig vecka

Nu har en ny härlig arbetsvecka startat och vi har äntligen fått lite snö över Eskilstuna och roligt att få möta sina arbetskollegor igen

Vad pengar inte kan köpa

Den var het och klibbig, sommaren år 1999 i Peking.

Jag var 23 år och hade på något outgrundligt vis på egen hand, via sponsorer och pengar jag sparat undan, fått ihop tillräckliga medel för att ensam kunna åka till Kina på träningsläger en hel sommar.

Ungefär halvvägs in kom ett bordtennislandslag på besök i träningslokalen. De skulle vara där i ett par veckor som förberedelse för kommande säsong. Två tränare, en tolk, en massör och åtta spelare.

De följande fjorton dagarna tränade vi ihop, mot olika former av kinesiskt motstånd. Det mest uppseendeväckande var att dessa landslagsspelare inte tog i mer än de gjorde. De hade allt; egna coacher, bodde på lyxhotell mm. Ändå, det enda jag såg var idrottsmän som valde att gå på halvfart. När tränarna tittade bort blev det genast mer lek än allvar. De såg lite på det som en betald semester.

F. Scott Fitzgerald skrev en gång: ”Jag klandrar aldrig dem som misslyckas – det finns alltför många komplicerade situationer i livet – men jag är fullständigt obarmhärtig mot dem som inte bjuder till.”

Jag umgicks allt mindre med dem. Jag har alltid haft svårt för människor som slösar bort sin talang.

Ibland är det väl så, att när man får det för lätt, så förloras något annat, nämligen kämpaglöden. Snart ett nytt träningsläger som andra betalar för. Bollkänsla fanns, men Fitzgerald hade rätt. Det gäller att bjuda till. Gör du bara det, så är det ingen fara om du inte når ända fram just nu, för du visar att du har något som är viktigare än begåvning och pengar, och det är fighting spirit. Har du det? Visa mig.

Du är hjälten i filmen

Anta att du från en säker källa får veta att du inte längre kan misslyckas med något du företar dig. Du kan bara lyckas. Precis allt du tar i blir en rungande succé. Tänk dig att du får ett sådant besked.

Försök sätta dig in i det här nu, att du blir fullkomligt ostoppbar. Du kan inte göra fel. Känn känslan. Tänk dig att hela du är en framgångshistoria. Du lever i sagan med det lyckliga slutet. Du är hjälten i filmen. Du börjar skriva ned allt du vill göra, bli och åstadkomma. Pennan glöder, kinderna blossar.

Människan har alltid försökt förutsäga framtiden. Vi har kastat krukor i backen och tolkat skärvornas betydelse. Vi har tittat upp mot stjärnorna och vi har gjort offer för att försäkra oss om en god skörd.

Att leva i en oviss framtid skrämmer oss, så industrin med att förutsäga nästa stora händelse är stor. Framtidsforskare, ekonomer och förståsigpåare trängs med spågummor och siare, och vetenskapen har åstadkommit en hel rad instrument för att kunna mäta förändringar och i förväg se mönster.

Vi vill ju så gärna veta vad som ska hända.

Vad skulle du formulera om du kände, med fullständig säkerhet och 100 % övertygelse, att allt det faktiskt kommer att genomföras? Vilken skillnad tror du det gör med vilken iver och lust du tar dig an dina avsiktsförklaringar? Hur länge skulle du vänta med att börja bearbeta en dylik lista? Precis.

Tänk om det är så att man inte behöver gå till en expert på framtiden. Det handlar om att skapa den.

15 minutes of fame!

I mitten av oktober bestämde jag mig för att anta utmaningen och lämna en stor trygg A-listad stålbjässe och i stället börja ett nytt liv på ett avsevärt mindre företag. När jag var liten och cyklade till centrum eller till skolan i Eskilstuna passerade jag alltid Centralsvets, som sedermera blev CH Industry. Föga anande jag då att företaget skulle köpas upp av två sköna stockholmare och att jag skulle få en roll där som Produktionschef.

Tre månaders uppsägningstid kändes långt, men nu är jag äntligen på plats och det är mycket nytt att sätta sig in i. Någon dag efter att jag sagt upp mig på Outokumpu nämnde min dåvarande chef att vi kanske skulle gå ut med något mer officiellt i organisationen, så att fler blev informerade om det som var på gång. Jag nämnde då att min nya arbetsgivare sagt något om en press release och att vi kanske skulle avvakta lite. Min chef fnyste och undrade högt vilken nyhetsmedia som skulle bry sig om ett jobb-byte i lilla Eskilstuna?

Samma kväll gratulerade Securitas-vakten i brukets huvudport till min nya tjänst och jag fattade ingenting. Hur kunde hon veta? Jorå, lokalbladet hade lagt upp press releasen med bild på kvällens web-utgåva och dagen efter slogs den upp i pappersversionen. Kanske var det för att pressmeddelandet nämnde att jag jobbat för ett storföretag eller för att bilden på mig var så snygg (eller så var det bara extrem nyhetstorka just då), men varenda nyhetsförmedlare med kopplingar till stålindustrin slog upp nyheten och det började droppa in gratulationer från säljbolag i hela Europa redan efter frukost. En kollega i UK skrev ”Congratulations Daniel, you have reached Esmerk!”(en av Europas största nyhetsportaler) och när min chef läste om mig i Dagens Industris nyhetsblänkare senare på eftermiddagen avskrev han alla tankar på ytterligare annonsering.  Med press releasen i kombination med Facebook, LinkedIn och allmän ryktesspridning var det som att köra bil i en snöstorm just denna dag. Snacka om att nyhetsflödet har förändrats på senare tid!

Om det är som den gode pop-ikonen Andy Warhol sa om framtiden; att varje människa på jorden kommer att vara världsberömd i 15 minuter någon gång under sin livstid, så har jag nog fått min beskärda del nu.

Skönt att ha det gjort och skönt att äntligen börja på CH Industry!

// Daniel Serrander