Första perioden snart avklarad..

Då börjar den närma sig.. Eftersom vi stänger igen fabriken för julledighet, så är det faktiskt idag min sista arbetsdag som anställd på CH. Detta är en mycket annorlunda känsla måste jag säga.

Igår torsdag blev jag  ”lurad” av vår käre svetschef Roger Pettersson att gå ner och titta på ett stort maskinhaveri i produktion. Istället för haveri väntade drygt fyrtio medarbetare med blommor och finfina presenter. Det blev väldigt känslosamt för mig, och där jag i efterhand faktiskt inte kommer ihåg vad jag sa. Ett superstort tack för omtanken, det värmer verkligen i mitt hjärta.

Jag kan skriva hur mycket som helst om minnen, känslor osv men känner att jag behöver lite distans för att sortera allt som bara poppar upp inom mig.

Men likväl som CH får ta nya tag och utvecklas så gäller samma visa för mig. Jag ser detta som att första perioden är avklarad och jag kan säga att den perioden har innehållit en hel del. Pratar vi hockey så skulle jag säga att resultatet är 11-8 med 76 utvisningsminuter samt ett ishaveri… Men, det är minst två perioder kvar som ligger och väntar på att fyllas av innehåll och upplevelser.

Nu väntar lite julledighet med familjen innan det är dags att utforska vad som komma skall.

På återseende på ett eller annat sätt!

God Jul på er & Ta hand om varandra.

En extrakryddad fredag !

Vi startar upp dagen med Glögg, lussekatter & pepparkakor!

Ikväll blir det julbord på statt med hela företaget, vissa fredagar är bättre än andra

Schyssta passningar är en förutsättning för att göra fler mål!

I nästan allt vi gör är vi beroende av att vi får rätt förutsättningar för att göra något bra.
För att få vår intressent nöjd, så behöver alla passningar komma på bladet (hockeyterm..). Får jag detta är oddsen väldigt stora att jag kan göra mitt jobb på ett bra sätt samt att jag i min tur kan lämna över till nästa intressent. Kommer alla passningar på bladet så ska det väldigt mycket till för att vår kund inte ska vara nöjd med produkten som vi levererar.

När vi gemensamt tar beslut att omprioritera lagd plan, så löser vi nästan alltid uppgiften ändå. Enligt mig beror det på att alla har samma målbild. Om vi slår taskiga passningar och lämnar ifrån oss något som inte är fullständigt ”inte hunnit med” så kan det sluta med frustration från mottagaren.

När det inte blir schyssta passningar hela vägen, så finns det om vi tittar i backspegeln ett svar på varför det inte gick ihop sig. Vi har med facit i hand ofta kollegor som hade kunnat hjälpt till, vilket vi då tar med oss till nästa gång en liknande passning ska slås.

Att prata om och lära av historien vad det betyder att slå schyssta passningar, kommer alltid löna sig. Det svåra är att vi inte alltid kan lämna ifrån oss perfekta passningar i alla lägen, av olika orsaker. Men, när vi är överens och accepterar prioriteringsordningen på våra uppgifter så blir det ändå förväntade passningar, vilket betyder att vi gör mål !